av Lotta Olsson i DN den 8/10 2011:
Vita Streck är en osannolik bilderbokspersonlighet, en liten inåtvänd flicka i förkläde och med stor rosett i håret. Sakta och bestämt går hon baklänges mitt i vägbanan med sin lilla färgpyts och målar streck på streck på streck på streck. Någon måste hålla ordning "så att bilarna ska förstå hitåt och ditåt".
Ordning och reda, och barnet som universums ordningsman. Sara Lundberg låter vägarna slingra och omvärlden explodera i färger och detaljer, medan Vita Streck omutligt håller sin mittlinje på den mörkgrå vägen.
Tills Öjvind blåser ner och landar i färgpytsen så att det skvätter åt alla håll. Öjvind blåser med vinden hit och dit, snart blåser han i väg igen. Vita Streck går från raseri till längtan: han stökar ju till, men vart tog han vägen? Hon följer hans spår efter vindriktningen. Mittlinjen är inte längre viktigast, varpå den lämnar vägen och hamnar än här, än där.
Historien är den gamla bekanta om det lockande kaoset som förlöser det alltför strikta. Öjvinds rödlockiga rufshår ställs mot Vita Strecks raksvarta tvärklippta lugg, de är motsatserna som ger varandra liv.
Sara Lundberg är alltid bra och första boken om Vita Streck var också fin. Men nu spränger hon alla gränser: bilderna är hisnande vackra, brant lutande åt alla håll och med starka, märkligt levande färgytor. Vindens lekfulla kraft är tunna vita linjer som snirklar, cirklar, lockar och rycker i Vita Streck. Det finns till och med en varm Gudsfigur i slipover, lykttändaren Alvaro i vars bröstficka Vita Streck brukar sova.
Det är stor konst för både små och stora läsare.
i Svd den 15/6 2010.
Drömmen om sommaren åskådliggörs i Sara Lundbergs pekbok med titeln "Sommar" kort och gott. Detta är den första miljömärkta pekboken för barn och med den inleder förlaget Alvina en satsning på barnböcker framställda så att miljöppåverkan ska reduceras så mycket som möjligt. "Sommar" är gjord i hård kartong och består av sex uppslag. Den minimala texten utgörs av subjektlösa satser om endast två ord "Plocka bär", "Hoppa högt" och så vidare.
Den börjar på förstutrappen där två barn äter frukost.De sitter barfota och spretar med tårna. Deras ben tycks "fulla med spring" som i Astrid Lindgrens Idas sommarvisa.
Men den lantliga idyllen i "Sommar" kan sökas också i förra sekelskiftets nationalromantik och intresse för det enkla livet i naturens sköte. Lundbergs visar i sina bilder samma känsla inför naturens skönhet som man finner i Elsa Beskows böcker. I panoramabilder över landskapet står björkstammarna raka och vita. Stugan lyser röd, insjöns vatten är spegelblankt och i bakgrunden anas barrskogens blånande höjder.
Ibland zoomas detaljer in. Katten hoppar efter en fjäril, och grodan tar ett skutt över smultronen. Spindeln spinner sitt nät och blåbären är lika intensivt blå som de som Putte plockade i Beskows bilderbok.
"Sommar" består av ett antal färgsprakande tablåer, till synes fristående, men med en handlingskedja som går att följa, Barnen lämnar sin trappa, cyklar ner till sjön, ror ut bland näckrosorna och tänker ta sig ett dopp. Solljuset över bokens sista bild tyder på att det nu är sen eftermiddag.
Med "Sommar" befäster Sara Lundberg sin ställning som en mycket skicklig konstnär. Hennes bilder förmedlar ett välgörande lugn, något att njuta av inför sommarlovet.
Lena Kåreland
Det finns de som helt enkelt inte kan låta bli att skriva. Det finns de som vill skriva men inte kommer sig för. Det finns de som har dikter kliande i fingrarna. Det finns de som har skallen sprängfylld av historier. Det finns de som ryser av lycka inför rätträtt ord. Det finns de som måste skriva fast de inte vill. Det finns en inspirationsbok. Med bilder och övningar och goda (nåja) råd och tips. Med tankar och resonemang om skrivande och berättande. Författarna och skrivarledarna Ylva Karlsson och Katarina Kuick avslöjar här sina bästa komma-i-gång-tips, varvar begriplig teori med författarintervjuer och en mängd lekfulla övningar som triggar skrivlusten. Sara Lundberg och Lilian Bäckman har fyllt boken med fantasieggande bilder som söker historier. Ylva Karlsson och Katarina Kuick är båda erfarna skrivarkursledare för barn och ungdomar, men kanske mer kända som författare och, i Katarinas fall, översättare. Ylva har fram till idag skrivit ett tiotal barn- och ungdomsböcker. Katarina har skrivit ungefär lika många och översatt ännu fler. SKRIV OM OCH OM IGEN är deras första gemensamma bokprojekt.
Bokens hemsidaur bloggen punktpunktpunkt :
Titta titta världens finaste bok! På riktigt, den är helt underbar. Det är en liten, Augustnominerad, svart bok fylld med skrivtips. Jag vet att jag kom på detta väldigt sent, men läs den! Om och om igen!
Den är fylld med(underbara) förslag till början på dikter, order om att gå och sätta dig på närmaste kafé och börja anteckna konversationer runt omkring dig, fina övningar som "skriv en berättelse som börjar så här: Hon hette Liv. Men det hjälpte inte." och "skriv en dikt där alla orden är blå", underliga boktips och citat, små notiser som "anslagstavlor i mataffärer är också fin inspiration" och läxor.
Läxorna är bland det finaste, jag tycker om:
"Lägg ett litet block brevid sängen. Varje morgon, direkt när du vaknar, ska du skriva ner ett ord, vilket som helst, på blocket. När du hållit på i minst en månad kan du börja använda orden.
Dra tio - skriv en dikt.
Dra tre - skriv en dikt.
(Om du inte orkar vänta - samla i en vecka. Skriv sen en dikt med dina sju ord och några till!)"
Men något av det absolut finaste är illustrationerna och bilderna. De är helt otroliga. Jag tackar de här författarna från djupet av mitt hjärta att de tänkte på att jag, en stackars flicka med borttappade läsglasögon, också ska kunna läsa boken. För det kan jag, och vet ni vad jag helst läser i Skriv om och om igen?
Jo, min duktiga klasskamrat Axels text/dikt/novell/analys av Den Nya Människan. Läs. Den finns tyvärr inte på hemsidan, men där han kommenterade texten så här:
"Det här är ett utdrag ur en mycket längre text, men jag kan säga så mycket att den handlar om en person som inte vet vad han vill med sig själv och tvivlar på men han bör vara. Han står i det ögonblick som vår text utspelar sig inför ett slutgiltigt val som kommer att avgöra hans liv för all framtid. Fortsättningen tvivlar jag tyvärr på att ni någonsin kommer att få läsa."
Han är bra.
Den här boken är bättre än bra.
Dunderlund älskar sin traktor och gillar Rökt Fläsk på Hårt Bröd. Men vilken är hans bästa bokstav? Det har han inte ens tänkt på - inte förrän en vacker dag då han träffar flickan Frida. Hon vet mycket. Nästan allt. Och mest om bokstäver.
ur DN
Bokstäverna flyger högt över Dunderlunds landskap. Åsa Lind (text) och Sara Lundberg (bild) bjuder på en fantastisk bildresa. En bokstavsfantasi utan minsta uns av abc-pedagogik är det senaste alstret i Åsa Linds författarskap. Åsa Lind som med sitt fjäderlätta fabulerande och högkoncentrerade språk gör det mest osannolika självklart.
Som att det naturligtvis existerar en livs levande Sandvarg i flickan Zackarinas liv (Böckerna om Sandvargen). Eller som nu att gubben Gösta Hjalmar Dunderlund vilar på en bänk vid ett blankt vatten medan bokstäver växer upp som stora, starka personligheter kring hans korpulenta figur.
Att alfabetet visar sig vara så mycket mer än typer i rad, synliggörs för Dunderlund genom mötet med lilla Frida. Hon kommer incyklande i hans stilla vardag med ett nytt perspektiv på verkligheten och bokstäverna. Barnets vidöppenhet inspirerar honom att se livet alldeles annorlunda.
"Bokstäver kan betyda olika saker, säger Frida. Som till exempel I som kan vara I postlådan eller IIIIIIII som när man doppar sig i sjön."
Hon anser också självklart att varje människa ska ha sin "bästa bokstav". För egen del är hennes Rrrrr. Och hon drar i väg. Förstås då, med ett rivigt Rrrrr som i farrrrt.
Också Dunderlund börjar bokstavligen söka sin identitet. Hela alfabetet tornar upp sig och han bekantar sig. Men J är så krokigt och S så vasst ... Det är inte utan grubbel han slutligen hittar sitt U. Alldeles rätt ju!
Vilken bildresa det är när Sara Lundberg frimodigt och textinkännande mixar flytande akvarell, -blyerts, collage och konturskuret. Vi far inte långt geografiskt men flyger i tankarna högt över Dunderlunds höstfuktiga landskap.
Precis som Åsa Lind bygger Sara Lundberg helt trovärdiga miljöer av det sagolika; en loj lejonhanne på åkern där Dunderlund strävsamt plöjer sig fram mot bokstavsskogen eller illusionen när skolplanschfiskar simmar upp ur Dunderlunds stilla sjöööö för att på det vita arket intill söka löööövmasken på kroken.
Fantasins bilder växer sig jättestora och det är svårt att titta sig mätt. Men när Dunderlund slutligen hittar sitt U som i mjuk, Dunderlund och namnet på hans fina granne Asta Udd skalas bilden av till enkel vardagsro vid kaffebordet. Genom sin inre resa har han hittat hem.
Pia Huss
ur SvD
Sinnligt nära naturens växlingar
Kring ett oansenligt humleblomster bygger Stefan Casta upp handlingen i bilderboken En blommas liv. Det är blomman själv som berättar om sitt korta liv på en äng, nära en bäck och ett hus där det bor en flicka som ibland spelar piano. Tillsammans med Sara Lundbergs varmt lysande illustrationer växer det fram en historia som dels skildrar förhållandet mellan humleblomstret, flickan och hennes hund, dels låter oss vara med om naturens växlingar under ett år.
Med ett nästan mikroskopiskt seende skildrar Casta fauna och flora ur humleblomstrets synvinkel. Växter och djur namnges noggrant. Kabbelekorna lyser intensivt gula, och gärdsmygen sjunger jublande högt i vårmorgonen. Alla sinnen aktiveras i beskrivningen av det som sker på gräsrotsnivå. Regndropparna trummar mot bladen, det doftar honung från gullvivorna, och blomman kan känna värmen från flickans kropp när hon springer förbi.
Sara Lundberg växlar effektfullt perspektiv i illustrationerna. Vissa bilder visar landskapet i sin helhet med den slingrande bäcken, de vita björkstammarna och den lekfulla hunden som jagas av flickan. Andra bilder zoomar in detaljer som de hungrigt gapande fågelungarna i boet, vinterns röda rönnbärsklasar och vårens lena videkvistar.
Någon större dramatik är det inte fråga om. Den handling som går att urskilja rör sig om ett halsband med ett silverhjärta som flickan råkar tappa alldeles bredvid blomman. Kan blomman hjälpa henne så att hon hittar det?
I "En blommas liv" ligger spänning på ett djupare plan. Boken fängslar genom att i ord och bild fånga några laddade ögonblick i tillvaron. Den gör oss medvetna om livets korthet och naturens skönhet som ständigt förnyas. En bok att försjunka i mellan hägg och syren.
Lena Kåreland SVD